Fattigdom bland förvärvsarbetande i Finland 1990–2010

Working Papers 289 Heikki Palviainen

Referat

Fattigdom bland förvärvsarbetande är problematisk med tanke på arbetsmarknadens och välfärdssamhällets funktionsförmåga. I undersökningen utreds utvecklingen av fattigdomen bland förvärvsarbetande åren 1990–2010. Undersökningen granskar hur bilden av fattigdomen förändras med olika mått, vilka bakgrundsfaktorerna till fattigdomen är i olika befolkningsgrupper och hur de fattigas inkomstmobilitet ser ut. Fokus ligger på individen, men hushållets storlek och struktur beaktas med hjälp av ekvivalenta inkomster. I granskningen delas hushållets sammanlagda disponibla inkomster med en modifierad OECD-skalfaktor. Som material används Statistikcentralens servicematerial från inkomstfördelningsstatistiken för åren 1990–2010.

Enligt de använda måtten har fattigdomsgraden bland förvärvsarbetande hållits på en måttlig nivå. Fattigdomsgraden ökade efter depressionen i början av 1990-talet, och under 2000-talet hölls fattigdomsgraden stabil. Fattigdomens djup mätt med fattigdomsgapet minskade långsamt efter depressionen i början av 1990-talet. Trots en fattigdomsgrad som hållits låg ökade fattigdomssannolikheten klart för riskgrupper. Under granskningsperioden ökade fattigdomssannolikheten mest för unga i åldern 18–24 år. På hushållsnivå kräver arbetstagares utkomst allt oftare två inkomsttagare. Ensamförälderhushåll befinner sig enligt resultaten i den svagaste ställningen. En anhopning av arbetsmarknadsproblem i samma hushåll ökade fattigdomsrisken. Trots att fattigdomssannolikheterna för riskgrupper har ökat har fattigdomsgraden hållits låg. Enligt resultaten har inkomstöverföringar i betydande utsträckning lyckats minska fattigdomen bland förvärvsarbetande. (AI-översättning)