Sysselsättningspolitik på Tanzanias fastland: vad innebär det för kvinnor?

1.6.2022 Working Papers Milla Nyyssölä, Roosa Lambin

Referat

Tanzania har upplevt en relativt stark och stabil ekonomisk tillväxt åtföljd av social stabilitet under de senaste två decennierna. Landet bedriver också en ambitiös utvecklingsplan med betydande sysselsättningsmål. För att utvecklingen ska vara fullt inkluderande måste specifik uppmärksamhet ägnas åt sysselsättningspolitikens könsrelaterade dimensioner, i fråga om såväl utformning som utfall. Detta utgör en central utmaning i Tanzania, där kvinnor och kvinnledda hushåll begränsas av lägre utbildningsnivåer och socialt kapital, djupare fattigdom och begränsad tillgång till tillgångar — samtidigt som de också drabbas oproportionerligt hårt av de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin. Denna uppsats granskar Tanzanias sysselsättningspolitik ur ett könsperspektiv genom att anta ett funktionellt tillvägagångssätt. Vi undersöker politiker med (1) en arbetsmarknadsinträdets-underlättande funktion, (2) en företags- och produktivitetsförbättrande funktion, och (3) en jobbkvalitetsförbättrande funktion, genom deras effekter på kvinnor i arbetsför ålders sysselsättning under 2000-talet. Vi diskuterar också i vilken utsträckning kvinnors sysselsättning beaktas i landets bredare utvecklingsansats och socialpolitiska modell. Analysen bygger på en skrivbordsbaserad kartläggande översikt av mångsidiga beviskällor. Uppsatsen visar att flera progressiva politiker har introducerats inom områdena finansiella tjänster, arbetsmarknadsregleringar och företagsstöd, och kvinnornas arbetsmarknadsposition har förbättrats något under det nya millenniet. Kvinnor förblir dock i marginalen av den bredare utvecklingsstrategin, och mycket behöver göras för att förbättra kvinnors tillgång till tillgångar, färdighetsutbildning och bättre kvalitetssysselsättning. Ytterligare könsresponsiva socialpolitiska investeringar skulle underlätta denna process. (AI-översättning)