Studier om arbetskraftsdeltagande och reformer av pappaledighet

9.2.2024 Övriga publikationer Lauro Carnicelli

Referat

Denna doktorsavhandling består av ett inledande kapitel samt tre fristående forskningsartiklar.

Det andra kapitlet visar att makroekonomiska modeller med sök- och matchningsfriktioner samt endogen arbetskraftsdeltagande genererar en positivt lutande Beveridgekurva. Kapitlet visar att införandet av enbart kollaterala begränsningar inte är tillräckligt för att skapa ett negativt samband mellan arbetslöshet och vakanser. När finansiella chocker som påverkar dessa kollateralvillkor inkluderas, kan modellen däremot producera en konjunkturkänslig arbetslöshetsnivå och en negativt lutande Beveridgekurva.

Det tredje och fjärde kapitlet studerar effekterna av fyra reformer av pappaledigheten i Finland under perioden 2001–2010. Varje reform innebar förändringar i olika dimensioner av pappaledighetens utformning: minskad administrativ börda, ökad flexibilitet, förlängd ledighet samt höjd ersättningsnivå. Kapitlen använder finska register- och socialförsäkringsdata inom en regression discontinuity-design. Resultaten visar att flexibilitet är en central faktor för familjers utnyttjande av pappaledighet.

Eftersom reformernas mål var att minska könsskillnader i arbetslivet analyserar det tredje kapitlet hur reformerna påverkade arbetsmarknadsutfall och lönegap inom hushåll. Resultaten visar att ingen av reformerna hade någon statistiskt påvisbar effekt på vare sig mödrars eller fäders sysselsättning, inkomster eller parens inkomstgap.

Det fjärde och sista kapitlet undersöker om reformerna hade oavsiktliga effekter på familjestrukturen, särskilt unionsstabilitet och fertilitetsbeslut. Resultaten visar att 2001 års reform minskade födelseintervallet för mödrar under 30 år, medan 2007 års reform i stället ökade födelseintervallet i samma åldersgrupp. (AI-översättning)