Håller grunden för den kommande konjunkturuppgången på att försvagas?
Pågår det en samhällelig gissningslek om konjunkturuppgångens signaler och tidpunkt? Många bedömare, däribland Labore, menar att en stark tillväxtinledning tyvärr skjuts upp – igen.
Oskyldiga som görs skyldiga
Statistiken visar att konsumenterna nu är närmast rekordförsiktiga. Detta leder till att den privata konsumtionen hålls tillbaka. När dessutom den offentliga konsumtionen bromsas in som en del av konsolideringen av de offentliga finanserna är det inte förvånande att särskilt företag som verkar på hemmamarknaden har outnyttjad produktionskapacitet. I företagen finns en typ av investeringsovilja som är svår att stimulera med skatteincitament och omöjlig att trolla fram med retorik.
Samtidigt har industrins exportorder varit på uppgång en längre tid, om än på en ryckig bana. Om utvecklingen fortsätter längs denna bana kan exporten med tiden ge lättnad i det konjunkturella läget. Detta kräver tillräckligt god kostnadskonkurrenskraft samt gynnsamma internationella konjunkturer. Läget ligger alltså bara delvis i våra egna händer.
Det är inte konstruktivt att klandra konsumenterna för denna dystra ekonomiska spiral. Ekonomisk teori utgår från att varje konsument är den bästa experten på sin egen ekonomiska situation. Det är därför inte rimligt att kritisera deras försiktighet och behov av att gardera sig inför framtiden. Inte ens de senaste skattesänkningarna behöver hjälpa, om de samtidigt möts av kommande åtstramningar och arbetslöshetsrisker. Konsumenten agerar här enligt lärobokens antagande om rationellt beteende.
Det är inte heller särskilt fruktbart att klandra företagen för att de i stället för att investera delar ut stora utdelningar till ägarna. Om det inte finns investeringar som förväntas ge hög förädlingsvärde och tillräcklig avkastning är det rationellt att dela ut medlen. Om marknadsmekanismen fungerar kommer dessa resurser att kanaliseras till företag med bättre investeringsidéer. På så sätt undviks ett ineffektivt kapital i ekonomin, och förutsättningar skapas för långsiktigt stark tillväxt.
Recessioner urholkar tillväxtens grund
För levnadsstandardens utveckling och de offentliga finansernas ställning är det viktigare än exakt när lågkonjunkturen tar slut att förstå hur stark och lång den kommande tillväxtfasen blir. När arbetslösheten drar ut på tiden riskerar individers humankapital – deras förmåga till produktivt arbete – att erodera.
Utdragna lågkonjunkturer hämmar särskilt de immateriella investeringarna i unga företag. Detta är bekymmersamt eftersom en ekonomi som håller på att återhämta sig från en produktivitetsnedgång särskilt behöver radikala innovationer som förnyar ekonomin. Forskning visar att dessa främst uppstår i unga företag med kompetenta och unga ledare. Där skapas idéer som genom investeringar omvandlas till produktion med högt förädlingsvärde. På så sätt skapas nya produktiva jobb, som utgör grunden för Finlands långsiktiga tillväxt.
Oroande signaler på arbetsmarknaden
Labores tidigare analyser visar att högutbildade hade stark efterfrågan på den finländska arbetsmarknaden under andra halvan av 2010-talet, särskilt i unga teknikföretag. Detta har även synts i löneutvecklingen för högutbildade och har varit ett positivt tecken för ekonomin – ett tecken på investeringar i framtida produktivitet.
Labores senaste löneanalyser ger dock oroande signaler om en vändning (se även separat text). Det verkar som att efterfrågan på högutbildade nyligen har försvagats tydligt mer än för andra grupper. Detta är ingen god signal. Ju mindre företagen satsar på kompetens som driver framtida produktivitet, desto färre idéer finns för framtida investeringar. Och desto svagare blir också efterfrågan på annan arbetskraft. Detta är problematiskt även för de offentliga finanserna.
Oroande signaler kommer även från arbetslöshetsstatistiken. Långtidsarbetslösheten har stigit till en nivå där risken för urholkning av humankapitalet är tydlig. Detta är bekymmersamt både för de arbetslösas välfärd och för ekonomins tillväxtförutsättningar. Risken är att företagens tillväxt i framtiden begränsas snabbare än väntat av brist på kompetens.
Vaksamhet och fokus för beslutsfattarna
Det hörs alltså ett oroande knakande i grunden för den framtida tillväxten. Beslutsfattarna bör lyssna noga. Ansvaret ligger hos dem, och de kan hållas ansvariga för eventuella felbedömningar. Eftersom de offentliga finanserna är ansträngda bör fokus riktas mot de mest kritiska delarna av framtida tillväxt: förutsättningarna för innovativa unga företag samt en snabb minskning av ungdoms- och långtidsarbetslöshet.
- Mika Maliranta
- johtaja
- Tel. +358-50 369 8054
- mika.maliranta@labore.fi
- Forskarprofil