Finanspolitik som förstärker konjunktursvängningar hotar hållbar tillväxt

3.4.2025 Prognoser, Ekonomiska prognoser, Politikrekommendationer Mika Maliranta

Den gryende tillväxten bör ges tillräckligt med utrymme och tid för att kunna etableras och lägga grunden för fortsatt expansion.

Nationalekonomins arbetsinsats och övriga produktionskapacitet är för närvarande underutnyttjade.
Den ekonomiska tillväxten tar fart genom efterfrågedrivna mekanismer.
Produktivitetstillväxten väntas accelerera, medan sysselsättningsutvecklingen förbättras långsammare.
Företagens tidigare produktivitetsinvesteringar och de strukturella omvandlingarna i ekonomin har byggt upp förutsättningar för en förlängd uppgångsfas.
De offentliga finansernas tidigare konsolideringsåtgärder samt eventuella ytterligare anpassningsbehov kan bedömas mer korrekt när konjunkturläget har normaliserats.

Den finländska ekonomin befinner sig i ett tidigt skede av återhämtning, och det är nu viktigt att säkerställa att den får tillräckligt med tid och utrymme att stärkas. Återhämtningen sker gradvis, och förhastade ytterligare åtstramningar i de offentliga finanserna kan äventyra att den begynnande tillväxten får fäste. För närvarande är centrala resurser i ekonomin – särskilt arbetsinsats och produktionskapacitet – tydligt underutnyttjade. Detta innebär att ekonomin har potential att växa utan att omedelbart möta utbudsbegränsningar eller inflationspress.

Tillväxten inleds genom efterfrågedrivna mekanismer, där konsumtion och investeringar fungerar som de primära drivkrafterna. Detta är typiskt i en situation där den externa efterfrågan ännu kan vara osäker, men förtroendet i den inhemska ekonomin gradvis stärks. Samtidigt finns tecken på att produktivitetstillväxten börjar förstärkas, vilket förbättrar företagssektorns kostnadskonkurrenskraft. Det bör dock noteras att även om produktiviteten förbättras sker sysselsättningsökningen långsammare, vilket indikerar att effektivare produktion inte omedelbart kräver mer arbetskraft.

Den kommande uppgångsfasen kan skilja sig från tidigare konjunkturcykler. Företagens investeringar under de senaste åren i exempelvis digitalisering, automatisering och organisatorisk utveckling kan nu börja ge resultat. Därtill kan strukturella förändringar i ekonomin – såsom den gröna omställningen och en förskjutning mot produktion med högre förädlingsvärde – stödja en mer långvarig och stabil tillväxt. Dessa faktorer talar för en potentiellt mer uthållig expansionsfas, förutsatt att den understöds av en väl avvägd och tillväxtfrämjande ekonomisk politik, inklusive satsningar på utbildning, forskning och ökad arbetskraftsinvandring.

Tidigare genomförda konsolideringsåtgärder i de offentliga finanserna kommer att kunna utvärderas mer korrekt över tid. Det är viktigt att dessa bedöms först när konjunkturläget har normaliserats och tillväxten stabiliserats. Först då kan mer välgrundade slutsatser dras om deras effekter och om behovet av ytterligare finanspolitisk anpassning. En sådan tidsmässig distans skapar bättre förutsättningar för ekonomiskt och socialt hållbara beslut, utan att kortsiktiga konjunkturvariationer snedvrider helhetsbilden. (AI-översättning)