Fackföreningsrörelsens svåra val
Förord
Liberalistiska vindar har blåst i vårt land. Marknadskrafterna är avsedda att beredas mer utrymme bl.a. i den finländska EU-integrationens namn. Detta har i regel inneburit ett angrepp snarare på vissa institutionella randvillkor för marknaderna än en strävan att genuint öka konkurrensen. De mest betydande av dessa randvillkor är vår välfärdsstat i sin nuvarande omfattning och fackföreningsrörelsen.
För avvecklingen av välfärdsstaten har ekonomiska argument framförts, och det är ingen slump att den politiska offensiven samtidigt riktar sig mot den finländska fackföreningsrörelsen. En stark fackföreningsrörelse har ju såväl hos oss som i de övriga nordiska länderna varit en av välfärdsstatens mest centrala arkitekter. Nästan varje inkomstpolitisk uppgörelse sedan år 1969 har innehållit någon social reform som gagnar hela vårt lands befolkning. Tack vare den statskorporatistiska förhandlingsmekanismen har fackföreningsrörelsen i Finland gjort avkall på sina lönekravs skull i syfte att förbättra det allmänna välståndet och öka det kollektiva “goda”.
Fackföreningsrörelsens reformförmåga har dock vissnat i början av 1990-talet, samtidigt som välfärdsstaten har börjat beskäras och rörelsen själv har fått nöja sig med måttliga lösningar i sina lönekrav, under depressionsåren rentav lönssänkande sådana. Efter ett par decenniers offensiv har fackföreningsrörelsen i Finland liksom på andra håll fått konstatera att den drivits in i en storskalig försvarskamp som direkt berör villkoren för dess existens.
Fackföreningsrörelsens självförsvar sker inte bara på en front. Den måste numera mer än någonsin motivera sin existens även för medlemmarna, samtidigt som den måste förhandla med arbetsgivarsidan och regeringen. Även om medlemsantalen i fackföreningsrörelsen under depressionen har hållits oförändrade eller till och med ökat en aning, har medlemmarnas förhållande till fackföreningsrörelsen enligt undersökningar fortsatt den förändring som redan inleddes under högkonjunkturen. Detta syns bl.a. i att fackligt aktiva drar sig tillbaka från verksamheten och inga nya dyker upp i deras ställe.
Det växande trycket mot den finländska fackföreningsrörelsen hopar moln vid dess framtidshorisont. Fackföreningsrörelsens ställning i det finländska samhället är inte längre självklar. Framför ligger många förändringar som redan är synliga i den internationella utvecklingen. Detta gör kartläggningen av fackföreningsrörelsens nutid till en utmanande forskningsuppgift.
I föreliggande arbete koncentrerar vi oss å ena sidan på att skapa en referensram för arbetets senare delar. Å andra sidan strävar vi efter att så grundligt som möjligt kartlägga såväl de för fackföreningsrörelsen centrala samhälleliga förändringsfaktorerna utanför rörelsen som den interna dynamiken i fackföreningsrörelsens verksamhet. Mer precist uttryckt är vår avsikt att utreda effekterna av den fördjupade kulturellt-ekonomiska moderniseringen, huvudsakligen 1) individualiseringen, 2) arbetsmarknadens omgestaltning samt 3) förändringen i arbetslivets organisationers och arbetslivsrelationernas förhandlingssystem på a) den finländska fackföreningsrörelsen som helhet samt b) förhållandet mellan medlemmarna och fackföreningsrörelsen. Vår framställning är allmän och sökande efter ett teoretiskt referensramverk, forskningens första fas.
Prof. Kaj Ilmonen har ansvarat för kapitlen I–III samt kapitel VI och underavsnitten 1–4, 7 i kapitel VII. Pol. lic. Kimmo Kevätsalo har i sin tur i regel ansvarat för kapitlen IV–V och underavsnitten 5–6 i kapitel VII. Vi har dock kommenterat varandras texter under arbetets gång och använt delar av varandras texter när vi skrivit våra egna avsnitt.
Vi har i vårt arbete kontinuerligt fått hjälp av Löntagarnas forskningsinstituts kunniga personal och aktuell information av såväl fackförbunden som de fackliga centralorganisationerna. För kommentarerna till vår text är vi å sin sida en tacksamhetsskuld skyldiga Jorma Antila, Raija Julkunen och Jouko Nätti. Finansieringen av arbetets första fas har erhållits från Arbetarskyddsfonden. (AI-översättning)
Helsingfors den 15 oktober 1995
Kaj Ilmonen
Kimmo Kevätsalo
- ISSN: 1236-7176
- ISBN: 951-9282-90-4
