Arbetsmarknadspolarisering i OECD-länderna
Med arbetsmarknadspolarisering avses vanligtvis en ökad lönespridning samt ökad spridning i sysselsättnings- och arbetslöshetsgrader mellan arbetstagare med låg och hög kompetens- eller utbildningsnivå. Enligt den så kallade transatlantiska konsensus som åtnjutit brett stöd har globaliseringen och den teknologiska utvecklingen ökat den relativa efterfrågeöverskottet på arbetstagare med hög kompetens, vilket har lett till ökad lönespridning i USA och andra länder med flexibla arbetsmarknader, men i många europeiska länder har arbetsmarknadsinstitutionerna förhindrat en ökning av löneskillnaderna och följderna har snarare visat sig som en ökad spridning i sysselsättnings- och arbetslöshetsgraderna.
I denna översikt påvisas att den transatlantiska konsensus på senare tid inte har stämt, i synnerhet vad gäller polariseringen i sysselsättningsutvecklingen, men vad gäller lönespridningen har en utveckling i enlighet med den varit observerbar i viss mån. Vad gäller den internationella handeln har i synnerhet industrins utländska underleveranser ansetts orsaka polarisering, men den teknologiska utvecklingen verkar ha varit en viktigare faktor, även om den bör förstås i vidare bemärkelse än enbart som en spridning av informations- och kommunikationsteknologi. Arbetsmarknadsinstitutionerna har haft en lönespridningsminskande och polariseringsreducerande effekt i många europeiska länder. Vid bedömningen av vilka institutioner som i detta avseende vore gynnsamma bör man fästa uppmärksamhet vid deras samspel och kombinationer. (AI-översättning)
- ISSN: 1795-2832
- ISBN: 978-952-209-004-2
- Pressmeddelande på finska
