Mätning av produktivitet inom servicebranscher

2.3.2012 Övriga publikationer, Rapporter 23 Mari Kangasniemi

Referat

Produktivitetstillväxt är en viktig källa till ekonomiskt välstånd. Att mäta produktivitet exakt, i synnerhet på nivån för hela ekonomin eller enskilda branscher, är dock en svår uppgift. Många av mätningens problem är särskilt betydande när det gäller produktivitetsmått inom servicebranscher. I denna rapport granskas produktivitetsbegreppet mer allmänt och produktivitetsmätning i praktiken, i synnerhet ur servicebranschernas perspektiv.

I rapportens andra kapitel redogörs för produktivitetsbegreppet och vad man strävar efter med produktivitetsmätning. Produktivitet definieras som förhållandet mellan mängden outputs och mängden inputs. Det beskriver alltså en produktionsenhets förmåga att omvandla insatser till produkter. I praktiken förutsätter produktivitetsmätning noggrannare överväganden om vad enhetens outputs och inputs är och hur de mäts. Syftet med produktivitetsmätning är att möjliggöra jämförelser över tid eller mellan enheter. När flera insatser används i produktionen och/eller flera produkter tillverkas måste de summeras för att ett produktivitetstal ska kunna erhållas. Från monetära mått måste effekten av rena prisförändringar elimineras för att produktiviteten ska kunna beräknas. Med s.k. tillväxtbokföring utreds vilken del av produktivitetsförändringen som härrör från tillväxten i mängden olika insatser. Det vanligaste produktivitetsmåttet på nivån för hela ekonomin eller en bransch är förädlingsvärde per arbetstimme.

I det tredje kapitlet granskas problem förknippade med mätning av produktivitet inom servicebranscher, med särskild hänsyn till PAM:s största branscher. Avsnittet innehåller också en genomgång av de underliggande siffrorna bakom de produktivitetstal som baseras på Finlands nationalräkenskaper för dessa branschers del. Inom tjänster är en korrekt mätning av outputmängden särskilt problematisk. Varje producerad tjänst kan vara unik och tjänsten kan uppstå i samarbete med konsumenten. Konsumtionens tid och plats är också egenskaper hos tjänsteprodukten. Tjänstekvalitet är svår att definiera och mäta. Den beror också på tjänsteanvändarens upplevelse. Att beräkna rena prisförändringar är av ovannämnda skäl särskilt svårt för tjänster, vilket också försvårar mätningen av outputmängd och produktivitet inom servicebranscher.

Nationalräkenskapernas siffror används vanligtvis i branschspecifika produktivitetsberäkningar. I räkenskaperna strävar man efter att uppskatta mängden output och förädlingsvärde, det vill säga prisförändringarnas effekt elimineras från värdet, och kvalitetsförändringar borde beaktas i prisindexen. Servicebranschernas särdrag försvårar för sin del utarbetandet av exakta prisindex och beaktandet av kvalitetsförändringar.

I avsnitt fyra granskas möjligheterna att förfina produktivitetsberäkningen eller komplettera den med andra indikatorer. Särskilt övervägs om det är möjligt att tillämpa olika sätt att mäta output, förbättra prisindexen vad gäller kvalitetskontroll eller använda annat material vid sidan av produktivitetsmåtten. Index som utvecklats för att mäta prisförändringar och som bättre beaktar kvalitetsförändringar förutsätter en noggrann definition av kvalitetsegenskaper och insamling av statistiskt material om dessa, vilket inte är realistiskt genomförbart för alla tjänsters del. Direkt mätning av outputs, vilket exempelvis görs för offentliga tjänsters del, skulle inte heller entydigt vara en bättre metod än den nuvarande produktivitetsmätningen. Man kan exempelvis sträva efter att granska faktorer som korrelerar med produktiviteten, såsom arbetshälsa eller kundnöjdhet, vilka mäts genom arbetstagarnas eller kundernas subjektiva upplevelse. Även dessa är dock ofullständiga mått på produktivitet och det är svårt att tolka deras utveckling som direkta förändringar i produktiviteten. Vid sidan av produktivitetstalen skulle man dock kunna använda andra indikatorer för att få en mer heltäckande bild. (AI-översättning)