Handelskrig är föga troligt, men att komma överens om handelsregler kan bli allt svårare

Prognostpublikationer, Ekonomiska prognoser, Separata artiklar Ilkka Kiema

USA:s president Donald Trump meddelade i våras att landet inför importtullar på 25 procent för stål och 10 procent för aluminium. För Europeiska unionens del trädde tullarna i kraft i början av juni. Senare i juni (22.6.) införde EU motåtgärder i form av tullar på ett antal amerikanska produkter. USA har också riktat tullar mot teknologiskt mer avancerade kinesiska produkter som påstås kränka amerikanska företags immateriella rättigheter, och Kina har svarat med motåtgärder mot flera amerikanska varor.

Trumps oberäkneliga beteende och motvilja mot frihandel har väckt farhågor om ett globalt handelskrig, där ömsesidiga tullar och motåtgärder i värsta fall kan leda till en spiral av protektionism. Utvecklingen under året har ibland jämförts med händelserna under den stora depressionen på 1930-talet. År 1930 trädde en ny amerikansk tullag i kraft (den så kallade Smoot–Hawley-lagen), som andra länder svarade på med motåtgärder och som ledde till en stigande tullmursspiral. Mellan 1929 och 1932 uppskattas världshandeln ha minskat med omkring 30 procent, delvis på grund av tullmurar och delvis på grund av efterfrågebortfall under depressionen.1

En global uppgång i tullmurar lär knappast upplevas

Det är dock osannolikt att de nu höjda tullmurarna skulle leda till en liknande spiral som USA:s tullag från 1930. Detta framgår också av de ekonomiska prognoser som gjorts efter att tullarna trätt i kraft, vilka endast är marginellt mer pessimistiska än tidigare prognoser. Europeiska kommissionen uppskattade i sin juliprognos att EU:s ekonomiska tillväxt i år blir 0,2 procentenheter långsammare än i vårens prognos två månader tidigare. Förändringen har ibland tolkats som kommissionens bedömning av de nya tullarnas (direkta och indirekta) effekter på Europas tillväxt.

Effekten av de nya tullarna på världsekonomins tillväxt väntas bli liten i jämförelse med Smoot–Hawley-liknande tullar, bland annat eftersom USA:s roll i världsekonomin har förändrats sedan 1930-talet och blivit mindre central. Till skillnad från 1930-talet kan USA:s isolering snarare främja frihandelns ställning i andra delar av världen. Kina har exempelvis aktivt försökt förbättra sina handelsrelationer med EU efter att tullarna införts och har bland annat föreslagit ett närmare samarbete kring utvecklingen av WTO. Även om EU sannolikt inte vill alliera sig med Kina mot USA kan handeln mellan EU och Kina öka till följd av tullmurarna.

Den ökade öppenheten i världsekonomin och de längre produktionskedjorna gör att tullarnas negativa effekter snabbare blir synliga för amerikanska företag. Exempelvis sänkte Ford och General Motors sina vinstprognoser i juli och motiverade detta med stigande priser på aluminium och stål. Kina och EU har försökt rikta sina motåtgärder mot amerikanska delstater där stödet för Trump är starkare än genomsnittet, vilket bland annat påverkar bilindustrin och sojabönsproduktionen.

President Trumps möjligheter att genomföra sina tullbeslut begränsas också av intern opposition inom det republikanska partiet. Av hans mer radikala mål har hittills endast skattereformen från december 2017 genomförts, medan exempelvis den mur mellan Mexiko och USA som var central i hans valkampanj inte ser ut att bli verklighet. Ett nyligen offentliggjort dokument från New York Times antyder dessutom att vissa personer inom hans administration aktivt försöker hindra honom från att genomföra de mest skadliga impulserna.

Tullbesluten urholkar värdet av internationella avtal

President Trumps linjeringars mest skadliga konsekvenser är kanske inte tullmurarnas (direkta och indirekta) effekter på handeln. En ännu större skada kan uppstå genom att internationella institutioners funktion försvagas.

Trumpadministrationen motiverade stål- och aluminiumtullarna med ”nationell säkerhet”, vilket är en av de grunder som i Världshandelsorganisationens (WTO:s) avtal medger undantag från de vanliga frihandelsreglerna. Efter USA:s tullbeslut har det till och med hävdats att WTO är ”dött”: om den motivering som USA angett för sina nya tullar börjar accepteras, kan i princip nästan vilken handelsrestriktion som helst i framtiden rättfärdigas med hänvisning till nationell säkerhet.

De heltäckande WTO-avtalen kan delvis ersättas av bilaterala avtal mellan enskilda länder eller regioner, såsom EU. I bästa fall kan mer begränsade förhandlade avtal anpassas bättre till olika länders förhållanden och godkännas genom mer demokratiska processer. Samtidigt kan bilaterala avtal också vara problematiska när företagens produktionskedjor är långa och sträcker sig över många olika länder. (AI-översättning)

Referens

1 Madsen, J.B. (2001), Trade Barriers and the Collapse of World Trade During the Great Depression, Southern Economic Journal, 67, 848–868.